Translate särskild from Swedish to English

Summary

Swedish to English: more detail...

särskild:
- particular; extremely; exceptional; highly; special; eccentric; greatly; ultra; particularly
Wiktionary:
- särskild → special, distinct, different, discrete, particular, distinctive

Swedish

Detailed Translations for särskild from Swedish to English

Noun	Related Translations	Other Translations
particular		besynnerlighet; detalj; egenart
special		specialutgåva; speciellt nummer
ultra		extremitet; överdrivenhet
Adjective	Related Translations	Other Translations
eccentric	specifik; särskild	bisarrt; excentriskt; exentrisk; exentriskt; kuriös; kuriöst; oregelbundet; sällsynt; udda; underlig; underligt
exceptional	specifik; särskild	bisarrt; exentrisk; exentriskt; exeptionell; exeptionellt; extraordinärt; fantastiskt; kuriös; kuriöst; ovanlig; ovanligt; udda; utomordentlig; utomordentligt
particular	specifik; särskild	enskilt; separat
special	specifik; särskild	ovanlig; ovanligt; specialt; säregen; säreget; unik; unikt
ultra	specifik; särskild	extrem-; extremt-; hyper-; i högsta grad
Adverb	Related Translations	Other Translations
extremely	specifik; särskild	extrem; extremt; i högsta grad; omätbart; ovanlig; ovanligt; storaktig; storaktigt
greatly	specifik; särskild	storaktig; storaktigt
highly	specifik; särskild	mycket; storaktig; storaktigt
particularly	speciell; särskild; särskilt	speciell; speciellt
Other	Related Translations	Other Translations
eccentric		excentriker
exceptional		exceptionell; exceptionellt; exempellös
extremely		nogsamt; ytterligt; övermåttan
greatly		betydligt; storligen
highly		högeligen; mäkta; storligen; varmt
particular		synnerhet; synnerlig; synnerligen
particularly		enkannerligen
special		specialare
ultra		ultra

Cross Translation:

From	To	Via
• särskild	→ special	↔ besondere — vom Gewohnten, Normalen abweichend; Adverb sehen besonders
• särskild	→ distinct; different; discrete	↔ distinct — Qui est nettement séparer d’une autre, parler de certain choses.
• särskild	→ particular; special; distinct; distinctive	↔ particulier — Qui présente une caractéristique spéciale, qui appartenir, proprement et singulièrement, à certaines personnes ou à certaines choses; qui n’est point commun à d’autres personnes, à d’autres choses de même espèce.

External Machine Translations: